En vår som varit minst sagt utmanande

Nu går vi mot sommaren 2020. Det kommer vara en väldigt speciell sommar för de allra flesta av oss. Det kommer för de allra flesta inte betyda resor utomlands och fortsatt försiktighet för att motverka coronapandemin. Faran är inte över. Vi inom Sveriges Radio fortsätter att vara extra försiktiga och under våren har vi fått tänka oss för vid många olika tillfällen för att med våra medarbetares säkerhet i första rummet samtidigt kunna genomföra det rapporterande som vi är satta att göra. Våra medarbetare har gjort ett fantastiskt jobb runt om i landet och utomlands, skriver programdirektör Björn Löfdahl.

Under våren har vi på Sveriges Radio jobbat på helt nya sätt och ständigt övervakat utvecklingen med sjukdomen covid-19 som vi nu alla har fått lära oss allt mer om och fortsätter att lära oss mer om. Jag skrev redan tidigt i mars om detta och hur vi styrde om verksamheten för att säkra den och se till att skapa en så säker arbetsmiljö för våra medarbetare som vi bara kunde. Men vid den tiden kunde vi nog knappt ana hur stor påverkan  på vår samtid som denna sjukdom skulle komma att ha. Vi håller kvar vid våra restriktioner som syftar till att i huvudsak minska kontakterna mellan vår personal och andra än idag även om vi fått revidera en aning allt eftersom faktaläget klarnar.

Vi har samtidigt utnyttjat den många gånger världsledande teknik vi utvecklat under en lång tid för att kunna sända radio på nya sätt och för att ge alla lyssnare tillgång till förstklassigt material. David Gustafsson och Björn Heurlin har skrivit om detta tidigare. Utan denna tekniska utveckling under många år hade vi antagligen inte klarat av den utmaning vi tagit oss an. Men det har vi verkligen gjort, det tåls verkligen att upprepa – Sveriges Radios medarbetare har denna vår tagit sig an denna utmaning med uppfinningsrikedom, ambition och förståelse att allt inte kan vara precis som vanligt.

Men tekniken är inte allt. För att kunna ge den rapportering vi gett så har det krävts speciella insatser från många personer och att vi är på plats i ibland utsatta situationer.

Vi har så ofta vi bara kunnat vara på plats för att rapportera, vi har till exempel alltid haft minst en reporter på plats för Folkhälsomyndighetens eller regeringens pressträffar. Men även vid dessa tillfällen har det funnit strikta restriktioner hur våra medarbetare ska agera. Ni har säkert alla sett de långa mikrofonpinnar som våra egna och många andra journalister använt sig av vid intervjuer och pressträffar både här hemma och utomlands som är ett exempel på en ny säkerhetsåtgärd.

Men många gånger har vi varit tvungen att både tänka en och två gånger extra och ta in många olika aspekter i beslut om en reporter ska få göra ett reportage eller inte – för det har verkligen inte funnits någon brist på vilja eller idéer. Jag skulle vilja dela med mig av några exempel hur det tänkandet sett ut.

Kan man resa i ambulans med potentiella covidpatienter

En mycket svår fråga. Tanken på ett reportage från ambulanserna som i detta fall transporterar covidpatienter i Stockholmsområdet är förstås både intressant och angelägen rapportering. Men hur säkrar vi att vår medarbetare inte utsätts för fara.

Vi ville att vår medarbetare skulle både få en ordentlig säkerhetsgenomgång och kunna ha samma skyddsutrustning som de som jobbade i ambulansen. Samtidigt ville vi inte använda upp skyddsutrustning som vid detta tillfälle var svårt att få tag i. När vi fick besked att den skyddsutrustning vi skulle få använda kunde tvättas och användas igen och när det var säkert att vår medarbetare skulle kunna ta del av deras arbete på ett säkert sätt för både henne, personal och patienter gav vi klartecken.

Vid andra tillfällen när vi haft intervju- eller reportageidéer inom vården och där vi inte kunnat säkra denna typ av utrustning så har vi istället kunnat intervjua personal i fikarum eller konferensrum. Vi har fortfarande fått mycket bra intervjuer men vi har fått dessa utan att äventyra säkerheten eller för den delen, anstränga vården mer än vi behövt heller. En ack så viktig aspekt att ha med även för oss.

Hur spelar du in flera rockkonserter i rad när du bara får ha 50 personer på plats

Mitt under rådande coronapandemi låg P4:s talangtävling P4 Nästa. Det är lokala band som i normala fall spelar under konserter när vi ska välja ut kandidaterna till riksfinalen. Men i år gick inte det. Men många artister hade lagt ner mycket jobb på att skicka in bidrag och vi hade lagt ned mycket arbete redan på att välja ut de regionala finalfälten. Så vi fick tänka om.

Istället för stora publika evenemang så fick vi spela in band efter band utspritt över flera dagar utan publik i de aktuella studios som vi använde. Det blev förmiddagar, eftermiddagar och kvällar och vi fick skicka ut checklistor till alla runt om i landet för att se till att allt gick rätt till:

  • Kanalchef på plats för att se till att reglerna följs
  • Alla medverkande är friska
  • Tillgång till tvål och vatten finns, för handtvätt
  • Handsprit utplacerad i lokalen
  • Extra städ av lokaler inför spelning
  • Mellan varje inspelningstillfälle ska sångmikar bytas ut/tvättas
  • Minimera antalet personer som vistas samtidigt i lokalen
  • En spelning i taget, dvs inte flera band i lokalen samtidigt
  • Scenen dukad med armlängds avstånd (1,3 – 1,5 m)
  • Inga externa besökare i lokalen, förutom medverkande artister
    (Checklista för P4 Nästa)

Inrikes resor då

Våra restriktioner internt begränsade alla resor, oavsett om utomlands eller inrikes som inte ansågs vara helt verksamhetskritiska eller nödvändiga av publicistiska skäl. Vi stoppade också interna besök mellan våra respektive radiohus, allt för att minska resandet och kontaktytorna mellan våra medarbetare och andra. Men det har förstås under denna tid varit nödvändigt att resa för att hålla igång produktionen.

Det gäller allt ifrån sedan länge inplanerade intervjuer för dokumentärer till nyhetshändelser som äger rum, som när vi såg till att experterna kunde rapportera från ett folktomt Solvalla när Elitloppet gick. Som ytterligare ett exempel fick vi alldeles nyligen gå ut med speciella restriktioner för de medarbetare i Norrbotten som förstås nyhetsmässigt behövde rapportera från utbrottet av coronasmitta i Gällivare nyligen. Så här skrev vi då:

”På grund av rådande situation i Gällivare med utvecklingen kring coronan betraktas Gällivare numera som ett särskilt riskområde att verka i för oss inom SR……Och vi ska därför förhålla oss till dessa rutiner tills vidare, när och om en medarbetare ska resa till Gällivare:

  • Resor till Gällivare för medarbetare får endast göras efter, beslut av kanalchef. Dvs för medarbetare vid SR Norrbotten
  • Vid resor till Gällivare för arbete som nyhetsläget kräver, gäller utöver redan allmänna vidtagna ”Corona åtgärder” extra försiktighetsåtgärder enligt följande:
  • Alla intervjuer görs utomhus
  • Upprätthåll 2 meters avstånd, stå i vinkel, ej mittemot intervjuperson
  • Se till att vinden från intervjupersonen inte går mot dig
  • Samtala inte längre än nödvändigt
  • Ni får inte göra något annat i Gällivare än intervjuerna. Besök inte restauranger, kaféer eller liknande allmänna lokaler för att undvika exponering (dvs planera för att kunna få hem material och proviant)

Det här är bara några exempel av hur det har sett ut för oss denna vår, det har varit många många fler. Vi har också fått flyga hem en del av våra utrikeskorrespondenter från platser där vi inte känt oss helt säkra på att de skulle kunna få tillräckligt god vård om de skulle insjukna. Vi har haft en korrespondent, Peder Gustavsson, som fastnade i karantän i Nya Zeeland och blev kvar där betydligt längre än hans ursprungliga reportageresa var tänkt att hålla på. Och vi har fått trycka på för att göra det möjligt för vår Östersjökorre Lubna el-Shanti att komma tillbaka in i Finland för att rapportera efter att hon varit hemma i Sverige och vänt.

Det har varit en utmanande vår för oss på många fronter men det löpande säkerhetsarbetet som varit denna vår går längre än något jag någonsin upplevt i min karriär tidigare. Vi håller i tills vidare också men vi hoppas att snart få lätta på restriktionerna, både i våra radiohus här hemma och runt om i världen.

Och det är med stöd av ett genomtänkt säkerhetsarbete som vi kan upprätthålla vår journalistik, musik och våra program och poddar som under våren och försommaren som varit viktigare för publiken än nån gång tidigare. Tack för allas insatser så här långt, låt oss fortsätta så.

Björn Löfdahl
Programdirektör