STUDIO ETT FREDAG 10 JULI

25 år efter folkmordet i Srebrenica

8:36 min
  • För 25 år sedan avrättades runt 8 000 män och pojkar av bosnienserbiska styrkor i Srebrenica. 
  • Än idag pågår sökandet efter kvarlevor och på den bosnisk islamiska församlingen i Stockholm är minnet av folkmordet ständigt närvarande.
  • Reportage av Mona Ismail Jama. Hör även efterföljande samtal med historikern Sanimir Resić, om folkmordets konsekvenser.

– Den här tavlan är viktig för våra medlemmar och er. Så fort man kommer in i lokalen man ser tavlan och blir påmind om det som hänt och det är jätteviktigt att folk inte glömmer. Men det som mest påminner om folkmordet är våra medlemmar som kommer hit varje dag speciellt kvinnorna, mödrarna ibland de behöver prata, en mötesplats, varm kram.

Fadila Jasarevic på den bosnisk muslimska församlingen i Stockholm visar en tavla som illustrerar hur Srebrenica i östra Bosnien blev omringad av serbiska styrkor under 90-talet.

– Det är en viktig påminnelse om folkmordet, säger hon och pekar på staden Potocari, norr om Srebrenica där många av församlingens anhörigas kvarlevor finns begravda.

– Den svåraste tiden för vår församling är efter sommaren när de kommer tillbaka. De som är från Srebrenica brukar åka till Potocari där massgravarna finns, de vill hälsa på sina anhöriga. Det är en gemensam gravplats, över 6 000 är begravda där. För familjerna är det jätteviktigt att ha en gravplats men det är fortfarande många som letar. Många gravar som inte har öppnats, inte bara i Srebrenica utan även andra ställen.

Församlingen har sina lokaler i nordvästra Stockholm och bildades 1994. Då pågick fortfarande Bosnienkriget och många sökte skydd i Sverige, inte minst hos församlingen som blev en mötesplats för många, säger Fadila Jasarevic.

Folkmordet i staden Srebrenica är fortfarande ett öppet sår bland muslimska bosnier i Sverige. Och i år har det gått 25 år sedan det värsta folkmordet i Europa sedan andra världskriget ägde rum. Sammanlagt beräknas runt 8 000 pojkar och män i vapenför ålder inom den muslimska folkgruppen avrättats av bosnienserbiska styrkor under ledning av general Ratko Mladic år 1995.

Det hela startade i början på 90-talet då dåvarande Jugoslavien upplöstes i staterna Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien och Slovenien. Serbien som börjat få större inflytande i Jugoslavien ville bevara det intakt och gillade inte alls den nya riktningen. Men länderna blev självständiga och 1992 anföll serbiska styrkor de östra delarna av Bosnien, däribland staden Srebrenica som angränsade till Serbien och som dominerades av muslimer.

Sommaren 1995 eskalerade stridigheterna ytterligare mellan de bosnien muslimska styrkorna och den serbiska armen som militärt sett var överlägsna och mellan 11 fram till ungefär 22 juli separerades bosniska män och pojkar från sina familjer för att senare avrättas av serbiska styrkor.

– Vi har inte hittat alla än. Det är många som är kvar i skogen eller i floden. De brukar kasta folk i floden. Det är mammas och pappas kusiner mest. De flesta var avrättade, de bindande deras händer och ögon och körde de till avrättningen. De flesta var avrättade. Det är de som påverkar oss personligen. Det är tungt och sorgligt. Men det är något vi nu ska leva med livet ut. Inte bara vi utan flera generationer, två-tre generationer som kommer leva med det här. Vi berättar för barnen vad som hände i Srebrenica och de har fått order att de ska berätta för sina barn. Detta ska berättas.

Mirzet Omerovic från Stockholm bodde i Srebrenica när kriget bröt ut 1992. Läget var spänt och den serbiska militärens närvaro märktes allt mer i staden.

– Det var förberedelse till krig, vi var obeväpnade civila som blev omringade av militär och beväpnade människor. Vi alla försökte fly någonstans. Jag chansade att gå över gränsen mot Serbien och Makedonien så lyckades jag, men några blev kvar omringade och sedan på slutet efter tre år utan mat och vatten avrättade. Fattar fortfarande inte att det som hände så tänkte jag då men nu efter allt de gjort, torterade och slaktade människor utan huvud.

När folkmordet inträffade i Srebrenica 1995 befann sig Mirzad redan i Sverige. Men trots den fysiska distansen var han välinformerad om läget i landet. Och oron, den var påtaglig, särskilt för alla de granatattacker som utfördes av den serbiska militären, säger han.

– Via Röda Korset skrev vi brev med varandra, de som var inne i Srebrenica. Vi pratade och var glada att de levde. Varje dag dog någon. Under kriget pratade jag med anhöriga med hjälp av radioamatörer, mina kompisar och släktingar jag kommer ihåg våra sista ord. Vi skojade vad vi skulle göra när kriget tar slut hur ska vi titta fram i livet, ska vi starta bolag umgås med familjen, men nu är det bara ett minne de är borta.

Mirzad Omerovic fixar det sista inför resan till Srebrenica. Förutom att delta på den årliga minnesceremonin har det blivit tradition att hjälpa till att bära kistorna som innehåller kvarlevor från bosnier som avrättades under folkmordet. Varje år hittas nya kvarlevor. De förs till den gamla batterifabriken i staden Potocari utanför Srebrenica, en plats som blivit symbolisk för händelserna på 90 talet. Det var där FN:s trupper hade sitt högkvarter, de som skulle skydda Srebrenica borna från de serbiska trupperna och som många familjer sökte sig till för att få skydd. Men FN-soldaterna blev övermannade av de bosnienserbiska styrkorna och övergav militärbasen, något som många än idag uttrycker stor besvikelse över.

Mirzad berättar att kvarlevorna sedan förs till minnescentret i Potocari där tusentals kvarlevor från folkmordet finns begravda.

- Vårat jobb i 25 år är att hitta alla, men tyvärr, men flera är inte hittade vad de gjorde efter folkmordet är att de gömde kropparna i massgravarna och flyttade kvarlevorna. Vi hittar aldrig kompletta skelett, vi hittar alltid ett ben, lårben, nyckelben, huvud. Så de är många som begraver ett ben och säger att här ligger min son.

Internationella krigsförbrytartribunalen slog 2004 fast att massakern i Srebrenica var ett folkmord, något som förnekas av den serbiska sidan. Den bosnienserbiske armébefälhavaren Ratko Maldic Mladic som ledde attacken mot Srebrenica dömdes 2017 till livstidsfängelse av FN tribunalen i Haag. Han fälldes bland annat för folkmord och brott mot mänskligheten.

På den Bosnien muslimska församlingen i Stockholm förbereder Fadila Jasarevic på att ta emot alla de medlemmar som återvänder till Sverige efter att ha varit i Srebrenica för att delta vid minnesceremonin.

– Man behöver en mötesplats för att prata, ibland vi skriver ned berättelserna. Det är alltid svårt att prata om Srebrenica, det är sorg och besvikelse. Besvikelse över att FN inte kunde rädda folk i Srebrenica.