Lag sedan årsskiftet

BO: Barnkonventionen behöver kompletteras

2:03 min

Barnkonventionen har bara varit en del av svensk rätt i ett drygt halvår, men det står redan nu klart att den behöver kompletteras med annan lagstiftning. Det anser Barnombudsmannen, Elisabeth Dahlin.

– Jag tror att det kommer att krävas lagförslag, det kommer att krävas utredningar av de olika delarna. Till exempel när det gäller barnets rätt till biträde och när det gäller barnets rätt att komma till tals. Där kommer det att behöva göras ett arbete på flera olika områden, absolut, säger Dahlin till Ekot.

Efter mycket utredande och funderande blev FN:s barnkonvention svensk lag vid årsskiftet. Men den blev inte en lag som överordnades andra lagar, så som man gjort i exempelvis Norge. Barnets intresse vägs mot andra intressen.

Så har exempelvis Svea Hovrätt nyligen konstaterat, i två fall, att om en hyresgäst grovt misskött sig, så kan han eller hon förlora bostaden, även om det finns barn i familjen.

Men barn är också bärare av rättigheter som inte kan avvisas med hänvisning till att andra intressen väger tyngre. Ett sådant är rätten att komma till tals, som betonas mycket starkt i Barnkonventionen.

Anders Hagsgård är hovrättspresident i Hovrätten för västra Sverige och särskild utredare i den så kallade Barnkonventionsutredningen, som granskar just överensstämmelsen mellan konventionen och annan svensk lag.

– Det är inte alltid barn kommer till tals när de borde få komma till tals, och när de väl får komma till tals, så är det inte alltid att man ställer relevanta frågor till dem. Men det handlar kanske inte så mycket om brist i lagstiftningen, utan det jag ser som ett generellt förbättringsområde, det är att det behövs bättre kunskap och utbildning om barnfrågor.

– Lagstiftningen är alltså, i de flesta delar bra, men det handlar om att lagen ska tillämpas på det sätt som är avsett. För det så behövs det mer resurser, kompetens och kunskap.

Inför införandet av Barnkonventionen som svensk lag genomfördes ett kunskapslyft i kommuner, regioner, myndigheter och domstolar, lett av Barnombudsmannen. Men det återstår en del, konstaterar alltså Elisabeth Dahlin.

– Mycket har gjorts inom rättsväsendet och vi jobbar med de rättsvårdande myndigheterna, men det är ju hela kedjan som måste säkerställa barnets rättigheter. Det handlar om allt från hur utredningarna görs, innan de kommer till rättsväsendet. De måste ju säkerställas. Ett annat område är att ha ett ombud som bara ser till barnets behov och som inte är en del, exempelvis i en vårdnadsprocess, av föräldrarnas process. Och här är det väldigt mycket att göra.