Coronakrisen

Gruppsykologi avgör coronabeteende

1:59 min

Munskydd för att förhindra smittspridning i offentliga miljöer har blivit norm i vissa länder, en markör för partitillhörighet i andra och är fortfarande ovanligt här i Sverige. Men coronarelaterade beteenden handlar inte bara om rena myndighetsbeslut, utan även om grupptillhörighet.

– Vi är programmerade att följa gruppen. Om alla runt omkring mig följer rekommendationerna blir det extremt svårt att inte göra det själv, säger Torun Lindholm Öjmyr, professor i socialpsykologi vid Stockholms universitet.

Inom socialpsykologin har man studerat vad som händer i hjärnan på människor som upplever att de blir uteslutna ur en grupp.

– De delar som aktiveras är samma som aktiveras när man har den mest intensiva fysiska smärtan. Det är en otroligt stark kraft. Det slår väldigt hårt att uppleva att man är avvisad.

I USA har munskydd blivit en partipolitisk symbolhandling, där demokrater är mer benägna att använda dem än republikaner. Enligt Torun Lindholm Öjmyr är det här ett sätt att markera sin grupptillhörighet.

– Om man använder ansiktsmask i ett fäste där folk i min grupp absolut inte gör det, då är jag en illojal gruppmedlem. Så det är inte bra för mitt varande i gruppen.

Här i Sverige tror Torun Lindholm Öjmyr att ett myndighetskrav på munskydd snabbt skulle få genomslag. För när en majoritet väl börjat är det svårt att som individ inte följa efter.

– Jag har blivit åthutad själv om jag varit lite för nära någon i kassakön till exempel. Det skulle bli samma reaktioner om man hade infört en rekommendation om ansiktsmask och nån inte följer den på bussen, då tror jag folk skulle säga till, be personen gå av kanske.